Reportage
STROKESKOLAN i KöpingDet kom ett mail till STROKE Västra Mälardalens mailbox.
I mailet som innehöll en hel del frågor om stroke omnämndes Strokeskolan i Arboga samtidigt som avsändaren frågade lite om det var vår förening som höll i den.
Jag blev riktigt nyfiken och kände att det här måste kollas upp!
Det är väl ingen människa som vill gå och lära sig hur man gör för att få en stroke, var ju lite av den första tanken som slog mig.
Vid ett inplanerat besök hos sjuksköterskan Gunilla Holmberg-Eriksson på Köpings lasaretts rehabavdelning så ställde jag frågan om hon visste vad ”Strokeskolan i Arboga” var för något?
Hon svarade att i Arboga finns ingen sådan skola utan det är vi här på avdelningen som driver en sådan sedan år 2006.
Jag fick veta vem som hade kommit på tanken med en Strokeskola och bokade därefter ett besök hos henne.
Beate Kärrdahl-Bedics som arbetsterapeuten heter berättade så här om orsaken till att skolan startades:
”Många patienter som drabbas av stroke drabbas av mindre nedsättningar som inte kräver någon regelrätt rehabilitering, trots det har de funktionsnedsättningar som påverkar det dagliga livets aktiviteter.
Det kan vara nedsatt koncentration, ökad trötthet, ljud/ljuskänslighet, oro mm.
Dessa patienter blev inskrivna på dagrehab för uppföljningar med ca 3 månaders mellanrum.
Patienter skulle bl a jag som arbetsterapeut bedöma om de var redo för återgång till arbete eller om de skulle ha fortsatt sjukskrivning.
Bedömningen gick endast ut på vad patienten själv berättade, vilket gjorde det mycket svårt för mig att veta var patienten befann sig i sin återhämtning.
Det visade sig också att denna patientgrupp ofta var mycket ensamma och bar på mycket funderingar kring vad som hade hänt, varför känner jag så? Kommer jag att kunna vara aktiv igen, mm, mm.
Under denna period studerade jag även på högskolan och hade kontakt med andra arbetsterapeuter i landet bl a en från Karlstad som redan jobbade med Strokeskola fast de patienterna hade mera komplexa problem.
Jag tog upp mina funderingar med dagrehab i Köping och en sjukgymnast och jag började ”spåna” lite.
Då kom själva tanken med en Strokeskolan på dagrehab.
När sedan en kollega till mig, Helena Karlsson, återkom efter sin mammaledighet gjorde vi i ordning ett koncept som vi först provade på en pilotgrupp.
Därefter har innehållet reviderats allt eftersom nya önskemål har framkommit.
Nu tror jag att vi har fått ihop ett program som håller för denna verksamhet.
Försäkringskassan uppskattar detta koncept då de i ett tidigt skede blir involverade. Även arbetsgivarsidan har uppskattat det hela.
I de utvärderingar vi har gjort med patienterna så är alla nöjda eller mycket nöjda med att få ha deltagit i Strokeskolan.”
Så långt hennes berättelse, här följer lite om Strokeskolans mål och själva upplägget för skolan.
Målet med Strokeskolan är att få tillbaks patienten till arbete igen.
*Detta är självklart orsaken till att Strokeskolan bara vänder sig till patienter i arbetsför ålder. (*mitt inlägg)
Program:
* att få information om stroke samt att ge råd och tips om vanliga som kan förekomma efter stroke
* att ge dig som patient möjlighet att prova på att vara aktiv så du kan få prova på dina förmågor inför återgång till arbete.
* att få information om återgång till arbete.
* att prova på att arbeta i grupp.
* att i grupp kunna dela erfarenheter.
* att få avslappning samt fysisk aktivitet.
* att få självkännedom och medveten närvaro.
Upplägg:
Gruppverksamhet med 6 till 8 personer per grupp.
Gruppen träffas två gånger per vecka under en sju veckors period.
Tisdagar och torsdagar under förmiddagstid.
Teamet som jobbar med gruppen består av:
Arbetsterapi – informerar om olika symtom som man kan få, ger tips om hur man hanterar problemen.
Diskussionsområden är bl a minne, koncentration, hjärntrötthet, sömnens betydelse, stress, depression, arbete samt bilkörning.
Gruppdeltagarna får prova olika aktiviteter där förmågor och begränsningar testas. De får lära känna sin kropp samt lära sig att ta pauser.
Diskussion individuellt samt i grupp angående återgång till arbete.
Sjukgymnastik – få prova att vara fysiskt aktiv, känna på sina förmågor och begränsningar. Övervinna sin rädsla för att vara fysiskt aktiva.
Avslappning. Kan bli ordinerade fysisk aktivitet på recept.
Kurator – Medveten närvaro och självkännedom, diskussion om här och nu.
Sjuksköterska-läkare – Medicinsk information.
Dietist – kostens betydelse.
Försäkringskassan - informerar om vägen tillbaka till arbete, vad arbetsprövning/träning är, informerar om nya regler.
Tidigare gruppdeltagare – informerar om hur det har varit från att varit sjuk till att ha kommit tillbaka till arbetet.
Informerar om egna erfarenheter av processen.
Information om den lokala strokeföreningen.
Innan grupperna kan startas krävs rejält med avsatt tid för schemaläggning och bokning av alla som ska ingå i teamet, samt boka material och lokaler.
Planeringstiden varierar.
Historik- och resultat:
Sedan verksamheten startade 2006 har Strokeskolan haft sju grupper med 6-8 deltagare per grupp. En grupp på våren och en under hösten. Vid behov har extra grupp kunnat startats.
Sammanlagt har 37 personer deltagit i Strokeskolans verksamhet.
Av dessa har 22 personer återgått till arbete, åtta personer är på gång att återgå till arbete.
81% av de 22 personerna har kommit upp till heltidstjänst, ytterligare tre personer ska inom kort prova på heltidstjänst.
En av personerna har kommit upp till 50 % arbetsförmåga. Av de sju personer som inte har återgått till arbete har fyra tagit ut pension, två av deltagarna är sjukskrivna pga andra problem än stroke. Endast en har inte kunnat återgå till arbete.
Jag vill tacka Beate Kärrdahl-Bedics för allt faktaunderlag som hon sänt mig.
-----------------------------------------------
Ett förslag från oss i STROKE Västra Mälardalens styrelse är att ”förädla” detta ytterligare genom att införa en ”årlig kontrollbesiktning” av alla som har haft stroke och i samband med den ordinera lämplig fysisk träning för att även de som har lämnat sjukhusvården ska kunna få ett så bra liv som möjligt.
Detta bör även innebära att kommun- och landsting kan spara stora belopp på tidigarelagd hemtjänstutnyttjande, färre ledsagarefärdtjänst och ytterligare sjukhusvård. På köpet får ju den som har haft en stroke en bättre livskvalité!
Text och bilder*: Ola Kågenäs, STROKE Västra Mälardalen www.strokevmd.se
*Se "Alla bilder"
Tillbaka: Min berättelse 5 <-> Nästa: Strokestödet